Tiden rullar på men ändå känns det som den står still

Jag står vid ett vägskäl där många vägar korsas. Den vägen som lockar fruktar jag. Jag är rädd för att testa mina vingar och gå dit jag vill. Men samtidigt tillåter jag mig inte hindras utan trotsar min rädsla. Det är inte lätt, det är det tuffaste jag kan göra. Jag har ett starkt kontroll behov och jag är rädd för vägens gång. framtiden.
Samtidigt vill jag inte så kvar på samma plats där jag befinner mig nu. jag vill gå iväg från min trygghet. Jag är inte den som är den som fegar ut när det gäller min egna personliga utveckling. Utmaning i personlighet är den största och absolut den tuffaste, fysiska utmaningar är ingenting jämnfört med sitt psykiska äventyr.
Jag kan kallas för fegis för att jag inte vågar åka den där bergoch dalbanan men det berör mig inte i ryggen. Jag vet att jag inte är feg utan sanningen är att jag är betydligt modigare än många utav oss. Ni hade minsann inte vågat göra det jag ska göra. Trotsa min trygghet och mitt psykiska skick. Jag kanske inte kommer att klara det, men det får tiden utvisa. Jag vill inte vara klyschig och säga positivt att ja de gick inte men jag prövade iallafall. Jag kommer att knäckas om jag inte klara det. det kommer jag.
MEN!!Min PÅ ska inte vinna över mig.. jag ska ge den en match.
Jag mår inte bra här hemma. Jag lever ett liv som inte är jag. Jag är inte den som sitter hemma själv och deppar utan jag är den som är ute i stadens vimmel. Jag gör det som faller mig in. Helst skulle jag vilja klona mig själv i flera x så jag kan vara på flera ställer samtidigt. Jag vill aldrig missa något. Återigen mitt kontroll behov som talar. Men den senaste tiden har jag fått tillbringa mestadels tiden själv. Mina vänner har träffat kärlek. Min vänskap har dubbleras. Nu har man fått deras kärlek till vänskapen. Träffa bästa vännen på en kaffe är resultatet 3 personer på kaffe. Jag, du och Han. Trevligt tycker jag. men inte alltid. Det gör sanningen ont. Du känner mig inte längre. Du Tar mig för den personen jag är när jag träffar er. Är jag mig själv. Ja! säger jag allt som jag hade velat säga till dig.Nej!
Du vet ingenting vad jag gör, du vet ingenting hur jag mår. kan kanske tyckas att det är upp till mig att berätta men hur många gånger har jag den chansen?
Jag känner mig ensam och liten ska du veta, du bryr dig om mig det vet jag. Du älskar mig det vet jag. Jag önska bara att du någongång gav mig en varm kram och frågar hur jag mår. Jag berättar då.allt.