måndag 8 mars 2010

ÅNGEST

Sjukskriven
De 2 senaste veckorna har mitt liv förändrats minst sagt.
Var väl kanske mer eller mindre väntat kan man ju tycka så mycket som jag har stressat runt.
Jag känner inte igen mig själv, det livsglada tjejen som alltid bjöd på sin energiska personlighet och skratt, har förändrats till en torr och spänd mus.
Ångesten har tagit ett stadigt grepp om mitt liv.
Vanliga rutiner i vardagen har förvandlas till den största och jobbigaste utmaningen som aldrig skådats.
Ångest är något helt nytt för mig och jag kan ju säga att jag ALDRIG hade anat vilken kroppslig effekt den har.
För mig har alltid ångest vart en känsla som ångest över ett prov eller en baksmälla av pinsamheter dagen innan.
Min ångest kommer oftast på kvällarna, varför vet jag inte men kan vara att jag tänker mer då och det måste vara i det undermedvetna.
Jag har mina aningar varför jag har fått det och har det, jag själv har försökt att gå in i djupet på känslan. När jag kommer på en orsak så tappas ångesten av(?) kanske rent av en lättnad.
Vet iallafall att jag är en orolig och stressad person.
Jag tänker många tankar som "tänk om" och jag känner mig stressad över framtiden.
Jag kan tänka mig att man kommer i en ond cirkel när man väl en gång fått en ångestattack, nu är jag orolig som aldrig förr.
Fasar redan nu på en måndag av lördagens planer, då jag ska åka hem till en vän som bor ganska långt bort för en spelkväll.
Vad händer om jag får en där? det är inte gångavstånd så jag känner mig mer eller mindre fast.
Jag vet att den rädslan kommer att göra att jag får ångest.
Jag vill inte heller att ångesten ska styra mitt liv, jag vill inte ge upp.
Ångest är inte jag, jag vill fortsätta att leva mitt liv som JAG vill.
Har fått ett tips att man ska skriva av sig mitt under en ångest attack. Det ska jag försöka göra då man kan gå tillbaka och läsa hur det känns när man får en attack igen.
Tror att det kanske kan hjälpa då jag tror varje gång att jag håller på att dö.
Har alltid vart lite morgon trött men nu är jag piggare som aldrig förr och jag är minst sagt överlycklig att jag lever efter går kvällens ångest.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar